Hans Kollberg 1934-2026

Andreas Jarblad
27 maj 2026

Professor Hans Kollberg har gått ur tiden. För många av oss som levt länge med cystisk fibros, eller är anhöriga till någon vuxen med sjukdomen, har Hans alltid varit en konstant. Själv träffade jag Hans första gången för 36 år sedan, då han var på besök vid Centrallasarettet i Boden för att stärka kunskapen om sjukdomen och dess behandling i samband med en gästföreläsning. Jag var inlagd för en intravenös antibiotikakur, och Hans bjöd in mig att lyssna, trots att jag bara var åtta år gammal. Dessutom bjöd han upp mig på scen för att inför de församlade läkarna prata lite om sjukdomen och hur jag mådde.

Det stora intresset och engagemanget i patienten, och inte endast sjukdomen i sig, var typiskt för Hans, som fick starka band till många av sina patienter och satte stort värde på patientorganisationen, som han själv var med och bildade. Men oavsett om man kände honom eller inte så har Hans Kollberg haft enorm betydelse för alla som lever med CF i Sverige. Det var nämligen Hans som förde in kunskapen om CF till svensk sjukvård, från USA.

1966 arbetade han som barnläkare i Arizona, och kom där i kontakt med CF-centret vid Good Samaritan Hospital i Phoenix, där han tillbringade det mesta av sin tid det året. Cystisk fibros var vid den tiden så gott som okänt för de flesta läkare i Sverige. Mot hosta gavs hostdämpande medicin och barnen befriades från skolgymnastik för att inte överanstränga sig.  Den tidens pankreasenzymer var nästan helt verkningslösa, och barnen ordinerades fettfattig kost, så att avföringarna inte skulle bli feta och dra med sig fettlösliga vitaminer. Samhället gav inte heller något socialt stöd till de som levde med sjukdomen.

Hans Kollberg fick vid RfCFs 50-årsjubileum ta emot förbundets hedersutmärkelse. Foto: Jenny Högblad.

När Hans, året därpå, kom hem till Sverige påbörjade han, som ett led i arbetet med sin doktorsavhandling, den omfattande uppgiften att kartlägga alla svenska CF-patienter och bedöma deras medicinska och sociala tillstånd. På den här tiden var medianåldern för svenska CF-patienter fem år, och förväntad livslängd var sju år. Hans samarbete med USA fortsatte, och 1968 uppfyllde den nystartade kliniken i Uppsala, som Hans var föreståndare för, amerikanska Cystic Fibrosis Foundations krav för att vara ett CF-center, och Cystic Fibrosis Center Sweden var ett faktum. CF Foundation (CFF) hjälpte till att följa upp behandlingsresultaten i Sverige och under ytterligare ett decennium gjorde CFF beräkningarna av förväntad livslängd för svenska CF-patienter, utifrån data som sammanställts av Hans och hans kollegor. Och medianöverlevnaden ökade - med ungefär ett levnadsår varje år.

I mitten av 70-talet tillkom fler CF-centra enligt samma modell, med Stockholms CF center och Birgitta Strandvik i spetsen, vilket gav en rejäl skjuts för CF-vården och de kliniska resultaten i hela landet. Sverige gick från att vara ett land där CF var okänt, till att bli en föregångare i Europa. När European Working Group for Cystic Fibrosis, som senare skulle blir ECFS, bildades var det Hans Kollberg som höll i gruppens konstituerande möte i Stockholm år 1970, med ett hundratal av USAs och Europas främsta forskare inom cystisk fibros närvarande. Än idag lever den konferensen vidare, och är ett viktigt forum där tusentals CF-forskare presenterar nya rön om sjukdomen varje år.

En patientorganisation ser dagens ljus

Genom avhandlingsarbetet hade Hans Kollberg fått god kontakt med snart sagt alla svenska CF-patienter och deras familjer. Mot bakgrund av familjernas svåra situation och samhällets bristande kunskaper om sjukdomen såg Hans att bildandet av en patientorganisation var en viktig pusselbit i att förbättra både vården och de drabbades liv. I en artikel i CF-bladet skrev Hans att:

“I Sverige är nog bildandet av Riksföreningen för Cystisk Fibros 1969 den viktigaste enskilda händelsen inom CF-området. De svåra förhållanden familjerna levde under, med långa arbetsdagar för behandlingen, ringa ekonomiskt stöd och ständig oro för sjukdomens förlopp gjorde att en föräldraförening behövdes. Jag kände hur de flesta av familjerna längtade efter en möjlighet att få kontakt med varandra och få utbyta tankegångar kring alla de svårigheter som mötte dem. Därtill kom det stora behovet av information kring sjukdomen såväl till sjukvården som till patienter och deras familjer samt till allmänheten. Inte minst behövdes en påtryckningsgrupp gentemot politiker, försäkringskassa och  socialförvaltning. Tack vare RfCF spreds information om CF till politiker och allmänhet och påtryckningar kunde göras för att skapa bättre förhållanden för CF-familjer. De kunde träffas, utbyta tankar och få kunskap om sjukdomen och dess  skötsel. Vården kunde förbättrras genom att CF-centra startades. Genom RfCF utvecklades också bättre kontakter med utlandet och de senaste rönen kunde snabbt tillgodogöras i den svenska vården.”

När RfCF så bildades, den 23 augusti 1969, var det Hans Kollberg som var styrelsens sekreterare. Ordförande var Alvar Brodin, med Bertil Lindqvist som vice ordförande. Kassör var Cecilia Falkman och övriga ledamöter var Hans-Jörgen Andersen och Laila Slottsborg.

Hans doktorsavhandling om CF i Sverige och om möjligheterna att vid födseln screena för sjukdomen blev klar 1974. Fram till dess hade haft en halvtidstjänst vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och därmed haft möjlighet att ägna mycket tid åt både forskningen och åt arbetet med RfCF. Hans skötte kontakter med familjer, författade informationsskrifter, ordnade aktiviteter såsom kolonier, familjeveckor, utlandskontakter, årsmöten och inte minst representation av föreningen i olika sammanhang.

Efter disputationen tog forskningen och det kliniska arbetet över, men under hela sitt liv fortsatte Hans känna ett stort engagemang för CF-patienterna och deltog ofta i aktiviteter anordnade av RfCF och framför allt RfCF Uppsala. Så här skrev Hans i ett brev till RfCF för några år sedan:

“Mitt hjärta finns för alltid kvar hos alla CFare och deras familjer. Jag beundrar Er ständiga kamp för att klara av Er situation och samtidigt vara så glada, goda och vänfasta kamrater.”

Hans Kollberg kommer att bli ihågkommen som en pionjär i CF-vårdens historia och en symbol för engagemang, medmänsklighet och framåtanda. Hans arbete för oss som lever med cystisk fibros och hans roll i grundandet av vårt förbund kommer att förbli en källa till inspiration för såväl patienter som vårdgivare och forskare. Professor Kollbergs gärning lever vidare.

Begravning sker i Stillhetens kapell, Uppsala, måndag den 8 juni klockan 10. Valfri klädsel. Därefter inbjudes till minnesstund på Café Alma med anmälan till Fonus (klicka här för att komma till minnessidan) eller via telefon 018-15 51 75 senast 31 maj.