Att andas in goda bakterier som behandling
Text och foto: Elisabeth JubelinFör att komma in i BMC, Biomedicinskt Centrum i Uppsala, krävs ett passerkort som blippas för varje dörr. Byggnaden är som en labyrint som har många ingångar med både bokstäver och siffror för att hitta rätt. Vi ska träffa Mia Phillipson som är professor i fysiologi vid Uppsala universitet.
Mia har nyligen fått forskningsanslag från Riksförbundet Cystisk Fibros Forskningsfond. Projektet är ett så kallat proof of concept, ett bevisande av en idé, med den fritt översatta titeln: “Betydelsen av behandling med CXCL17 som ges till lungan i musmodeller med cystisk fibros”. Hon jobbar tillsammans med ett stort forskningsteam, däribland doktoranderna Sonja Reuter och Giacomo Veronese. I studien vill teamet undersöka effekten av att tillföra CXCL17 lokalt i lungan på möss med en CF-mutation. Förhoppningen är att det går att stärka lungans eget försvar mot infektioner, som är ett av de främsta problemen vid CF.
Mia Phillipson, professor i fysiologi vid institutionen för medicinsk cellbiologi. (Foto: Elisabeth Jubelin)
Vägen fram till CF-relaterad forskning
Mia Phillipson är internationellt välkänd för sin forskning om bland annat immunceller, slemhinnor och inflammation. Vägen som har lett fram till det CF-relaterade forskningsprojektet går via många års studier av neutrofiler, slembarriärer och hur inflammation regleras i kroppen. En viktig del av hennes tidigare arbete handlar om makrofager – alltså immunceller som finns i alla organ och spelar en central roll i vävnadsläkning.
– Jag har länge varit intresserad av vad immunsystemet gör utöver att eliminera virus och bakterier, säger hon.
Immunceller är avgörande för läkning, normal vävnadsfunktion och för att upprätthålla barriärer mot skadliga ämnen och mikrober inom hud och slemhinnor. Mias forskning befinner sig i gränslandet mellan fysiologi och immunologi och har under många år fokuserat på hur immunceller samspelar med slemhinnor, blodkärl och mikrobiom. I tidigare studier har hennes forskargrupp visat att vissa läkande proteiner kan förstärka makrofagernas funktion om de ges lokalt. Eftersom proteiner bryts ner snabbt i kroppen utvecklade teamet en metod där genmodifierade, probiotiska bakterier används för att producera proteinet direkt på plats. I en första studie på människor visade sig metoden vara både säker och effektiv vid sårläkning.
– Det var då vi började fundera på om samma princip skulle kunna användas i lungan, särskilt vid CF, där kronisk infektion och inflammation är stora problem, säger Mia.
Varför CXCL17 i cystisk fibros?
– CXCL17 är ett kemokin som ingår i slemhinnans naturliga immunförsvar, förklarar Mia. Det produceras normalt i friska lungor och frisätts vid infektion. Vi tror att det fungerar som ett slags grundskydd genom att påverka både bakterier och immunceller lokalt i slemhinnan. Ett centralt problem i det så kallade CF-lungan är oförmågan att förebygga infektioner. Slemhinnan blir en miljö där patogena (sjukdomsframkallande) bakterier får fäste, vilket orsakar kronisk inflammation. Vår hypotes är att CXCL17 kan bidra till att återställa en del av den här balansen - inte genom att aktivera ett aggressivt immunsvar, utan genom att stärka slemhinnans egna skyddande mekanismer. Probiotiska bakterier som läkemedel I det här forskningsprojektet kommer forskningsteamet att använda en genmodifierad, probiotisk bakterie som fungerar som en lokal proteinfabrik i lungan.
– Det är relativt nytt att göra en bakterie till ett läkemedel, säger Mia.
Principen är dock enkel: bakterien producerar CXCL17 på plats i slemhinnan, där proteinet normalt ska verka. Bakterien som används är en mjölksyraproducerande bakterie isolerad från råtta och trivs inte i människa. Det gör att den bara överlever bara några timmar och kan inte ta sig in i resten av människokroppen. Det är en viktig säkerhetsaspekt att ta i beaktning hur bakterien verkar långsiktigt. Projektet ämnar att bevisa visa att bakterien både har effekt och är ofarlig. Trots att bakterien bara överlever i några timmar beskriver Mia ändå sin teori om att den aktiverar en process som stärker en mängd olika läkande egenskaper.
Foto: Elisabeth Jubelin
Vad betyder “proof of concept” för patienter?
Innan det går att testa det här på människor behöver forskningsteamet kunna visa en tydlig effekt i relevanta djurmodeller, i detta fall möss med samma CF-mutation som de flesta personer med CF har. I försöken får mössen andas in CXCL17-producerande bakterier i form av aerosol, det vill säga mycket små vätskedroppar.
– Vi behöver kunna visa att CXCL17 verkligen gör det som vi tror: minskar mängden sjukdomsframkallande bakterier, förbättrar slemhinnans försvar och inte driver på en felaktig immunrespons. Först när dessa frågor är besvarade kan nästa steg bli aktuellt.
Risker med att påverka immunförsvaret i CF-lungan?
Tanken att andas in bakterier i en lunga som redan präglas av kronisk inflammation kanske känns lite kontraintuitivt. Finns det risker med att stimulera eller aktivera immunförsvaret i en försvagad lunga?
– Det är en helt relevant fråga, säger Mia, och betonar vidare att den probiotiska bakterien inte stimulerar bakterieförsvaret på ett sätt som riskerar att förvärra inflammationen. Tvärtom tror forskarna att inflammationen på sikt kan minska, genom den läkande kedjereaktion som aktiveras av behandlingen med CXCL17. Det värsta som kan hända, menar hon, skulle vara att man bara ser en begränsad effekt, till exempel en minskning av multiresistenta bakterier men utan större påverkan i övrigt. Men i så fall har vi ändå lärt oss något viktigt, tillägger Mia.
Patientorganisationens roll
Avslutningsvis lyfter Mia betydelsen av samarbetet med Riksförbundet Cystisk Fibros (RfCF). Redan innan hon skickade in sin ansökan om forskningsanslag ville hon resonera med expertis inom förbundet för att säkerställa att forskningen är relevant för patienterna.
– CF-patienter är en ovanligt kunnig och engagerad patientgrupp. Att arbeta tillsammans med patientorganisationen redan från början är oerhört värdefullt. Patientorganisationer prioriterar forskning som adresserar verkliga behov. Stödet från RfCFs forskningsfond ses därför inte enbart som finansiering, utan som ett ställningstagande om att projektet har granskats och bedömts som både vetenskapligt hållbart och relevant för personer med CF.
– Forskningsanslaget visar att andra forskare tycker att den här studien är värd att satsa på. För oss betyder det mycket och det hjälper oss också att ta resultaten vidare i framtiden, säger Mia Phillipson.
Mia vill att forskningsresultaten ska komma CF-patienterna till nytta och samarbetar därför med Ilya Pharma, ett läkemedelsbolag som hon är medgrundare till. Forskningsstödet blir en viktig motiverande faktor för bolaget, som vill utveckla idéerna vidare efter grundforskningen. För ett läkemedelsutvecklande företag är det värdefullt att veta att forskningskonceptet inte bara är vetenskapligt intressant, utan också uppfattas som meningsfull ur ett patientperspektiv. Akademiska forskningsresultat med stöd från en patientfond väger dessutom tungt i framtida diskussioner med investerare, myndigheter och samarbetspartners.
Doktoranden Giacomo Veronese med nya upptäckter i labbet (Foto: Elisabeth Jubelin)
Innan vi skiljs åt besöker vi labbet och det ser precis ut som man tänker sig med namnmärkta labbrockar, skyddsglasögon, mikroskop och mystiska glasdon med oläsliga etiketter. Vi träffar doktoranden Giacomo Veronese, som ingår i hennes team. Giacomo har precis lyckats transformera de rätta bakterierna att producera CXCL17, vilket de nu hoppas kunna testa i möss redan under år 2026. Han berättar att han tycker att den här forskningen är spännande och att han både hoppas på och förväntar sig goda resultat. Forskningsprojektet är fortfarande i ett tidigt skede, men forskargruppens och RfCFs gemensamma förhoppning är att de inledande steg man nu tar ska leda hela vägen fram till en mer effektiv inhalationsbehandling mot luftvägsinfektioner för alla patienter med cystisk fibros.
Den här artikeln publicerades ursprungligen i vår tryckta medlemstidning Andas, i april 2026.