RfCF i möte med Socialdepartementet om Kaftrio
I förra veckan besökte Andreas Jarblad, samhällspolitiskt ansvarig vid RfCF, Socialdepartementet i Stockholm. Syftet med mötet var att lyfta en rad frågor relaterade till TLVs kommande beslut om Kaftrio. CF-bladet rapporterar från mötet och har också frågat Andreas var Kaftrio-processen står just nu.
Vad kan du berätta om mötet?
- Jag hade en bra och ingående diskussion om Kaftriofrågan med några av socialminister Lena Hallengrens närmaste medarbetare som ansvarar för detta politikområde. Bland annat lyfte jag att TLV behöver hitta ett sätt att i sina hälsoekonomiska beräkningar av kostnadsnyttan för särläkemedel inkludera patienternas behandlingsbörda. Vid cystisk fibros är den dagliga egenbehandlingen extremt omfattande, och består både av daglig slemmobiliserande behandling och av återkommande inhalerade och intravenösa antibiotikakurer, som utförs av patienten själv i hemmet. I handläggningarna som lett till de två föregående förmånsavslagen har TLV inte räknat in patientens egen behandlingsbörda som en kostnad vilket naturligtvis medför att alternativkostnaden för Kaftrio blir högre. I de flesta andra länder där Kaftrio nu subventioneras är normen att patienterna är inneliggande vid bland annat intravenösa antibiotikabehandlingar. Men när TLV inte tar hänsyn till att svenska patienter sparar stora kostnader för vården genom att själva utföra avancerad behandling i hemmet (något som dessutom tar tid och medför ett stressande ansvar för individen) blir svenska CF-patienter i praktiken straffade för att de utför vårdens arbete gratis.
Vad kan man göra åt detta?
- Jag förklarade för departementet att om TLV inte snabbt hittar ett sätt att kostnadssätta egenbehandling kan det bli nödvändigt med en återgång till inneliggande vård för alla CF-patienter med IV-kur, för att harmonisera de svenska CF-vårdkostnaderna med resten av Europa. Många patienter jag talat med vittnar också om att de helt enkelt inte kommer att orka bedriva detta arbete själv längre om det blir ett nej till Kaftrio. RfCF har redan inlett en dialog med Arbetsgruppen för cystisk fibros vid Svenska läkaresällskapet om detta. Vi har också inlett en dialog med CF-patienterna om att tillsammans kräva att regionerna inom kort måste ordna fram vårdplatser för hundratals inneliggande CF-patienter per kvartal. Stödet bland patienterna för att vägra att själva administrera intravenösa kurer, om det är vad som krävs för att få tillgång till modern behandling, är mycket brett. Logiken bakom det hela är naturligtvis att de flesta som står på Kaftrio-behandling helt slipper intravenös antibiotika, och om regionernas kostnader för IV-behandling vid CF blir mer rättvisande så påverkar det TLVs kalkyl ifråga om vilka kostnader som Kaftrio kan bespara samhället. Jag har också haft samtal med flera andra patientförbund som organiserar patienter med omfattande hembehandling, som nu börjar överväga att göra likadant för att säkerställa att också de ska få tillgång till innovativa särläkemedel i framtiden. Kaftrio-beslutet kan på så vis bli av stor betydelse för regionernas vårdkostnader framöver. Jag vill dock understryka att man som enskild patient inte behöver kräva att bli inneliggande redan nu, innan vi vet om TLV kan hitta ett rimligt sätt att hantera denna aspekt i sina hälsoekonomiska bedömningar. RfCF kommer att återkomma i den frågan. Redan på onsdag har jag och Patrik Sterky (som arbetar ideellt med intressepolitik för RfCF) ett möte med TLV där vi ska försöka komma framåt i just den här frågan, och jag har redan lyft den med NT-rådet samt med läkemedelscheferna vid de största regionerna.
Lyftes några andra frågor med departementet?
- Ja, vi diskuterade förstås en hel rad frågor. En annan intressant aspekt jag tog upp är att RfCF vill att TLV medger en lägre diskonteringsränta vid beräkning av hälsoeffekterna av livslång behandling. Detta är något som jag och Patrik Sterky ägnat väldigt mycket tid åt att sätta oss in i, räknat på, samt kommunicerat till TLV, regionerna och rikspolitiken. Vi har också skrivit en debattartikel som berör diskonteringsräntan och kostnadssättning av egenbehandling samt ett par andra frågor. Den artikeln kommer att publiceras i inflytelserika Dagens Medicin på onsdag denna vecka. I korthet handlar diskonteringsräntefrågan om att den svenska modellen missgynnar unga patienter som står inför livslång behandling av svåra sjukdomar. Detta eftersom TLV diskonterar värdet på ett liv längre fram i tiden jämfört med värdet på ett liv idag. Skillnaden i livslängd för ett litet barn som får Kaftrio idag kommer ju att uppstå ungefär 20-40 år framåt i tiden, då patienten hade dött utan Kaftrio-behandling. Men ett nyfött barns förlängda liv från 40 år till den svenska genomsnittliga livslängden 82 år värderas lägre än att förlänga livet med nio år här och nu för en 80-åring. Om TLV skulle räkna med någon procentenhet lägre diskonteringsränta skulle det innebära en dramatisk förbättring av kostnaden per kvalitetsjusterat levnadsår för livslånga särläkemedelsbehandlingar för patienter med cystisk fibros. Även denna fråga kommer att diskuteras i vårt möte med TLV denna vecka. Jag framförde också till departementet att det är angeläget att RfCF får ett möte med socialministern så snart som möjligt, och fick löfte om att ett sådant möte kommer att ordnas.
Var befinner vi oss just nu i Kaftrio-processen?
- Som jag berättat i CF-bladet vid ett tidigare tillfälle har Orkambi-avtalet nu gått ut, vilket betyder att TLV inlett ett uteslutningsärende för Orkambi. Jag tror inte att Orkambi kommer att hinna uteslutas ur förmånen innan man kommit till ett beslut om Kaftrio, vilket i så fall till stor del skulle lösa Orkambi-frågan också. Det är dessutom rimligt att anta att regionerna under Kaftrio-förhandlingarna föreslår en avtalslösning även för de patienter som fortsatt behöver Orkambi.
Samtidigt förändrar det utgångna Orkambi-avtalet förutsättningarna i förhandlingarna eftersom försöken till avtalskonstruktioner i tidigare förhandlingsomgångar byggde på Orkambi-avtalet; något som kan innebära att Kaftrio-förhandlingarna nu tar mer tid än många väntat sig eftersom man inte riktigt tar vid där de senaste omgångarna strandade. Detta faktum gör också utfallet lite svårare att förutspå eftersom nya avtalskonstruktioner påverkar förutsättningarna både hos regionerna, Vertex och TLV. RfCF följer dock förhandlingsprocessen mycket aktivt och är i nära dialog med samtliga parter för att kontinuerligt kunna sätta press och göra inspel som för processen åt rätt håll.
När kan Kaftrio-processen gå i mål den här gången?
- TLV bedömde Vertex senaste förmånsansökan som komplett den 13 juni 2022. Därefter har TLV 180 dagar på sig att meddela ett förmånsbeslut, vilket innebär att deadline för processen är den 10 december, om inte företaget begär ett så kallat clock-stop för att exempelvis inkomma med kompletterande handlingar, då pausas processen tillfälligt. Jag bedömer att det finns goda förutsättningar att komma fram till ett beslut tidigare än den 10 december om inget oväntat händer, men det är förstås också möjligt att man kör fast ännu en gång. Jag hoppas och tror att alla parter i förhandlingarna inser allvaret i situationen och jag vet att man är angelägna om att hitta en lösning. Om den här processen strandar finns en betydande risk att det inte blir någon ny förmånsansökan för Kaftrio i Sverige på överskådlig tid, samtidigt som svenska patienter nu i rasande takt tvingas fly till andra länder för att få livräddande behandling. Varje dag som nu går utan ett Kaftrio-avtal är en dag för mycket.
